Att arbeta i åk 3 ger en dagar som är så varierande. Vi började dagen med en träning att skriva faktatexter med hjälp av nyckelord.
Fokuserade elever och ett klassrum som var så tyst att det nästan blev obehagligt för mig själv 😏
Lite idrott efter det och sedan körde vi Resan och båtbyggen. Rörelse, prat och skratt.
En skön varierande dag för treorna på Mårängskolan.
När vi når arbetssätt i skolan som uppmuntrar till samtal, tankar och samarbete så anser jag att vi träffar rätt.
Kan det bli för mycket samtal?
Absolut!
Det kan bli för surrigt och vi/jag kan som lärare störas av det, men där måste vi sortera vilket prat som är viktigt och ämnesinriktat och vad som fritidsprat. När eleverna samtalar om uppgiften så är det BRA prat, även om det blir lite surrigt.
Bra prat som engagerar eleverna i sitt arbete, ett samtal som för de framåt, lär samarbete, lyssna på sina arbetskamrater och gör uppgiften ännu bättre. Resultatet av det de gör blir bättre och deras förmågor och resultat går framåt.
Allt detta gör arbetet med Resan.
En tärning lockar fram fantasin i texterna.
Även om några av bilderna är på gränsen även för en luttrad lärare som jag.
Ett måttband styr upp lite matematik och miniräknarkunskap.
Resan del 2 bjuder på mycket spännande, kreativt och utmanande.
Och nu börjar vi närma oss byggandet av våra livbåtar.
Samtal och engagemang.
Och en del surr 😁
Hösten har tagit ett hårt grepp om Boden, löven regnar ner och det blåser hårt.
Men i klassrummets värme reser vi vidare med del 2 av våra scheman. Ett schema som bjuder på:
• Hur är livet på livbåten (skrivuppgift)
• Chansen att bärga nödvändigheter till livbåten.
• Mot vilken världsdel driver ni?
• Bygga vår egen livbåt
Först fick vi ett nytt brev av Kapten Herbert. Han var ensam, men verkade klara sig bra med mat och vatten.
Nu var det vår tur att skriva hur vi hade det på vår livbåt.
Några lyckliga killar lyckades att slå rätt nummer och kunde då bärga lådan med förnödenheter.
Resan fortsätter redan imorgon och det är aktivt, samarbetsfrämjande och väldigt roligt.
Prova du med!
Arbetar med olika projekt, så här kommer ett annat.
För något år sedan så började jag skriva en bokserie som riktar sig mot 9-15 – åringar. En bokserie med spänning, humor och relativt lättläst. Korta kapitel som passa för högläsning, eller vi kör ett kapitel innan vi sover.
Den här recensionen är spot on vad mina tankar var:
Två delar finns nu ute och de går att beställa på olika näthandelssidor, eller så kan man kontakta mig och få ett bättre paketpris om man är sugen.
Beställ här: Zon Z
Jaja … vet att det inte riktigt tillhör Tangentdansen, men det är min sida så jag gör vad jag vill 😉 Men böckerna gillas av skolelever så varför inte testa en eller två, eller en kartong!
Nästa vecka drar vi igång med Resan del 2!
Lastlistan hade en del lockelser som coca cola, kexchoklad, dator och IPhone … att endast få plocka med sig tio saker från listan var inte lätt.
Nu guppar skeppskamraterna fram mitt i något av våra världshav, och ska överleva på de saker de tagit med sig.
Vad har ni fått med er?
Vi läste upp våra lastlistor för varandra. Och det visade sig att för en del kommer livet på livbåten bli något kärvt.
Hur länge överlever man på 12 halvliters coca cola och en kartong kexchoklad.
Tändstickor var inte något som våra kära överlevare prioriterat. Så det blir till att äta rå fisk om de nu lyckas fånga någon.
Problemen hopar sig.
Men vi har tränat på knopar så vi kan binda fast saker ordentligt om det blir sjögång.
Vi har även markerat ut var vi är på världskartan med våra huvuden.
Resan del 1 är på väg mot sitt slut, men detta är bara början …
Då har jag och min kollega meckat ihop ett nytt engelska schema – nu handlar det om kläder. Då det första schemat gjorde engelska lektionerna så mycket populärare så fortsätter vi med ett i stort sett liknande schema, men med ett nytt tema.
Otroligt bra respons från våra elever på det här.
När eleverna spontant berättar hemma om arbetet vi gör på skolan.
När de vill berätta för sina syskon …
När jag som lärare får höra det av en händelse när jag träffar föräldrar mellan hyllorna på ICA, med våra skrivna handlingslistor mellan träningstider.
Då blir jag glad!
Under våra år tillsammans har min trea, jag och Eva arbetat med olika tematiska arbeten, inspirerade av vårt ASL tänk. Vi samarbetar nu med våra kära kollegor i den andra trean med treans stora temaarbete – RESAN. Och det känns så bra!
Det går hand i hand med kooperativt lärande, även om det inte direkt är strukturerat exakt så, men utmaningarna eleverna ställs inför, ställningstagande i små problem. Det finns inget feltänk, utan bara andra sätt att lösa saker på.
Aktiviteten är hög.
Samtalstonen kanske något högre än normalt också, men vi kommer att lära oss det också.
Variation redan i första schemat.
Att gå mellan två klassrum och se den aktivitet som finns och se hur olika de gör i samma uppgifter gör vårt arbete som pedagoger till det bästa som finns.
Jag har verkligen längtat efter att få köra igång detta tema igen. Det krävs en del av oss pedagoger, men belöningen är så stor.
Det pratas skola i hemmen igen …
Bara en så sak!
