När eleverna spontant berättar hemma om arbetet vi gör på skolan.
När de vill berätta för sina syskon …
När jag som lärare får höra det av en händelse när jag träffar föräldrar mellan hyllorna på ICA, med våra skrivna handlingslistor mellan träningstider.
Då blir jag glad!
Under våra år tillsammans har min trea, jag och Eva arbetat med olika tematiska arbeten, inspirerade av vårt ASL tänk. Vi samarbetar nu med våra kära kollegor i den andra trean med treans stora temaarbete – RESAN. Och det känns så bra!
Det går hand i hand med kooperativt lärande, även om det inte direkt är strukturerat exakt så, men utmaningarna eleverna ställs inför, ställningstagande i små problem. Det finns inget feltänk, utan bara andra sätt att lösa saker på.
Aktiviteten är hög.
Samtalstonen kanske något högre än normalt också, men vi kommer att lära oss det också.
Variation redan i första schemat.
Att gå mellan två klassrum och se den aktivitet som finns och se hur olika de gör i samma uppgifter gör vårt arbete som pedagoger till det bästa som finns.
Jag har verkligen längtat efter att få köra igång detta tema igen. Det krävs en del av oss pedagoger, men belöningen är så stor.
Det pratas skola i hemmen igen …
Bara en så sak!
Tangentdansen 